Igår bytte vi bilder från Göteborg resan och så mycket minnen kom fram. Saknar det. Vill tillbaka.



Lyssnade även på de låtarna som spelades under insläppet i arenan i både Köpenhamn och Göteborg. Helt ljust i arenan, massa folk pressar fram en, en massa prat hörs, ungeför som i en matsal fast utan prasslet från bestick, lite gubbar som springer runt på scenen för att fixa de sista. Man står i arenan i två timmar och väntar helt nervös och längtar.

Dessa låtarna kommer jag ihåg mest :)

På konserterna tackar de och applåderar fansen och man blir helt rörd, så vackert! Det är egentligen inte de som ska tacka oss utan vi ska tacka dom. ♥

Nämen titta titta vad jag hittade i skvaller tidningen veckans bild! Lite smyg foto på Bill och Tom på dreas semester i Maldiverna. Sexigt värre! ♥

Tittade nyss på första och sista videon från Göteborg.

Fick lite "längta tillbaka tårar"

Första låten var noise. Spola fram till 01.05 då hjärtslagen början innan skynket faller ner.



Forever Now var sista låten och konfettin som kommer ut fick vi som stod längst fram rakt i ansiktet hehe :P.

Mina tavlor jag köpte och gjorde igår är nu uppe på väggen.

Live In Köpenhamn
Live In Göteborg
Turné Postern

Hela kvällen har jag suttit och pysslat med att göra två minnes tavlor av konserterna. På ikea innan idag köpte jag två ramar, röda. Jag tänkte först köpa svarta men sen kom jag på att röd skulle passa mycket bättre i mitt rum eftersom jag har mycket rött i mitt rum.

Blev jätte nöjd ♥ ska hänga upp de imorgon.



Utskivna bilder
Konfetti
Biljetten
Tidningsutklipp
Reklamblad
Tågbiljetten på köpenhamn

Här kommer 4st videos från köpenhamn, forum den första mars 2010

Låten är kampf der liebe part 1,2,3,4
Jag gillar part 4 när Tom och Georg spelar mot varandra :).

Hejsan! ♥

Nu finns det inget att se fram emot. Nu är det bara helt tomma skoldagar. Det gillas inte!
Inatt sov jag som en sten. Vaknade vid halv 11 och märkte hur tungt jag sovit, var helt seg. Har hittat en förkylning som gick rakt in i mig. Men det gillas, en Tokio Hotel förkylning. Fick den när jag köade hihi :). Nu ska jag njuta av varje slemhosta hehe.

Idag ska jag och mamma ut till IKEA så jag kan få två stora ramar, sånna som jag har i rosa med foton i över min säng. Fast nu ska det vara i svarta. Jag ska nämligen klistra in biljetten, konfetti, mina TH bilder, tidningsutklipp om konserten. I de och hänga upp som världens bästa minnen.

En sak jag inte fattar är varför tidningarna ska vara så negativa och nertryckande. Igår när vi körde hem från Göteborg stannade vi på en bensinmack och köpte GT (göteborgs tidningen) och Göteborgs-posten för att se om de srivit något om konserten dagen innan. När vi läste artikeln om konserten.. jag blev förbannad! Den som skriver vet fan inte vad han/hon skriver om. Varför ska de få allt att låta dåligt? Jag säger inte att det måste vara positivt skrivet rakt igenom utan lite kritik ska det vara med herregud självförtroendet måste försvinna om man läser sånt.

Nej, nu ska jag lugna ner mig och gå och borsta tänderna, vill gärna ha mina tänder kvar hehe :P.

Den 5 mars 2010!

Klockan ringde 04.00. Jag och Rebecka trippade ner och packade, åt frukost och tog på oss lager med kläder. Vi såg ut som två michelin däck haha, det är ca 11 minus ute. Vi kom till scandinavium klockan 06.00 och det var folk där. Vi fick nummer 78 och 79. 70-talet är det bästa för i köpenhamn fick vi 70 och 71 och i göteborg fick vi 78 och 79, de två första och två sista talen i 70. Strax där efter bildades det en kö, lång kö. Där satt jag och Rebecka under filtar och frös. På bilderna hade vi suttit där i ca 3,5 timmar så klockan var 09.30.

(Klicka för större bilder)

Hela dagen såg samma ut. Vid 10.30 tror jag flyttades kön så de första 120 fick hoppa i den första kategorin på insläppet, vi får gå in först. Tur att donken finns precis vid scandinavium för där finns toalett som det var fruktansvärt lång kö. Vi stod i 45 minuter för att komma in och pinka i kanske en minut. Jag är inte riktigt säker på tiderna men jag tror det var runt 11.00 som turné bussarna kom körandes förbi med killarna i. Alla blev helt hysteriska och sprang efter de två bussarna som körde in bakvägen av scandinavium. Inte nog med det men vid 15.30 såg vi en gubbe som var ute och gick med två av killarnas hundar!! Den ena hunden ser man i WBMW och LUL videon. Så söta ♥.

Klicka för större bild.

Efter att ha suttit och köat i 11 timmar så var det dags att plocka ihop allt och motvilligt plocka av alla lager byxor och tröjor och byta skor. Vi frös med allt på så vi frös som två isbitar så att säga när vi bara hade leggings och linne. Men jacka och en filt om oss hade vi. Bara för jag hade filten om mig så fick jag namnet Biskop Denise av torra Rebecka. Det var det bästa organiserade köningen ever. Vakterna var jätte trevliga och alla skulle gå inte springa och det gjorde att det inte var trängsel så man blir mosad som i köpenhamn, utan han såg till att alla gick lugnt och ingen trängdes. Helt perfekt. När insläppet var slängde vi av oss filten och vår jacka till våra mammor så de tog allt. Slipper släpa med det in.

Klicka för större bilder

Herregud! När vi kom in i arenan som var stor såg vi att det var ledigt längst fram vid räcket så jag och Rebecka haffade snabbt åt oss de platserna. 2,5 timmar senare släcktes lamporna och jag blev döv. Det var mycket mer ös på fansen här i sverige än i danmark, mycket mer händer i luften och skrik och vi sjöng mer. Eftersom vi hade platser mot räcket fick man ta att folk står mosad mot ens rygg så man pressas mot staketet. Jag fick ibland putta tillbaka för mina revben kommer ju gå sönder så hårt pressad jag var. Det var så himla mäktigt att stå längst fram. Man var så nära. När de gick ut på podiet så var man 1,5 meter ifrån killarna. Det var så häftigt att se de så nära.

Det ända som är lite obehagligt med att stå så långt fram är att folk svimmar så vakterna får dra upp de över staketet och bära iväg de i famnen. Det ser så obehagligt ut. Massa avsvimmade människor bärdes bort framför ögonen på en. Jag tror jag sträckte ut handen mot vakterna mellan staketet och scenen efter vatten två gånger. Det var inte som i köpenhamn med vatten i glas utan här hade de flaskor som de sprutade in vatten i munnen på en. Det är synd att vakterna måste stå mellan scenen och staketet för deras huvuden är ivägen på vissa bilder haha.

I slutet på sista låten (forever now) sprutas det ut konfetti och den ena konfetti saken är riktad mot publiken lite högre upp och när det började spruta fick vi längst fram det rakt i ansiktet och jag fick det i munnen och över allt. När vi hade kommit hem igen så ramlade det ut mängder konfetti ur mitt linne haha. Fick tårar i ögonen, vill tillbaka.

Jag vill tillbaka!

 

vi står lutade mot räcket till scenen och väntar :-D OMG DETTA SKA BLI SÅ KUL :-D:-D:-D

 

 

vi har varit här sedan kl. 6 i morse och lastbilarna med scendelarna kommer lite då och då. Vakterna är mycket snällare här. Vi fick nr. 78 och 79

 

Den första mars 2010 har varit den bästa dagen i mitt liv!

Dagen började när klockan ringde 03.30 och vi studsade upp med en gång. Det känns inte som om jag hade sovit något, bara snurrat hela natten. Men tiden gick rätt fort så någonting har jag säkert sovit. Packa och äta frukost, mannagrynsgröt, vi blev faktiskt klara i tid. Bussen till centralen gick 04.57 och perfekt timing att tåget stod inne på stationen när vi kom och hunnit lösa biljett. Tåget gick 05.22. Det var många med stora resväskor på tåget som skulle till kastrup, flygplatsen i köpenhamn. Jag och Rebecka skulle hoppa av någon station efter, i Örestad. När vi hoppade av sprang vi som attan upp för massa trappor med vår tunga packning till metron och ta M1 till Vanløse. Så fort vi hoppade på metron blev jag chockad att det inte fanns någon chaför. Jag har aldrig åkt metro förr. Det var precis som en berg och dalbana utan branta backar. Jag vet inte hur lång tid det tog med metron kanske 10 minuter. När vi hoppade av metron var det en massa rulltrappor upp och så fort vi kom upp för alla trapporna under marken tittade vi till höger och ser den gigantiska postern på Tokio Hotel på sidan av forum. Vi båda blev helt hysteriska. Klockan var 06.00 när vi såg den. Runt hörnet på fourm var det kanske 30 personer som satt och väntade i mörkret. Det var ju kolsvart ute när vi kom till forum och fick nummer 70 och 71 i kösystemet av ca 3500.

(Klicka för större bilder)

Nu börjar den 15 timmar långa väntan till Tokio Hotel tar plats på scenen. Redan klockan 06.30 var det vakter som flyttade på alla oss som köar hela tiden för att sätta ut staket eller vad man kallar det. Sen var det upprop på nummerna man fick så satte man sig på sin plats. Det var kallt och det snöregnade men som tur var så blåste det väldigt lite. Redan klockan nio när vi suttit där i 3 timmar blev uttråkade av att bara sitta och stirra och göra namn lekar tyckte vi att det var dags för lunch, hehe. Vi åt pasta salladen vi gjorde dagen innan. Den såg helt äcklig ut. Den såg mycket godare ut när den var ny. Lite hela tiden så kom lastbilar körandes förbi med scendelarna och alla skrek. Klockan 10.00 kom turné bussarna körandes förbi och alla blev helt hysteriska och alla hoppade över grindarna och sprang efter bussarna som stod stilla en bit bort. Jag och Rebecka var en av de. Vi vet inte om killarna var i bussarna för de visade sig inte och vi hörde ett rykte att de var på hotellet. Men det kom en gubbe och sa till alla oss som skrek utanför att vara tysta för de sover. Detta var morgonens höjdpunkt. Tiden gick saktare än saktast och jag har skakat av kyla och nervositet sedan klockan 06.00 på morgonen.

(Klicka för större bild)

Vid 11.00 tröttnade vi på att sitta och frysa tillsammans under ett paraply och göra absolut ingenting än dumma ord och namn lekar. Vi gick ner till metro och satte oss mot en vägg och åt och sen försöka sova lite men det funkade inte, antingen fnittrade vi eller så suckade vi högt och tyckte lite synd om oss själva. Men det gick inte att sova där för metro tågen går varje minut så det var aldrig en lugn stund där nere. Ett annat problem var att det fanns bara två baja major bredvid forum och ingen vask så man kunde inte tvätta händerna efter alla mina femtio elva toabesök. När det är kallt ute krymper min blåsa så man blev kissnödig hela tiden. Bara för det drack jag ingenting på dagen för jag ville inte riskera att bli super nödig under konserten. Jag insåg sen att det var dummt av mig.

(Klicka för större bild)

Klockan tre var det namnupprop så alla ropades upp för att de så att alla var där. En blå tråd sattes upp mellan staketen där vi satt så nummer 1-50 i första och 51-100 i nästa osv. Efter klockan tre fick man inte lämna kön längre än toabesök i de trevliga baja majorna. Vi satt där i två timmar innan vi bytte skor och gick på ett sista besök i baja majorna. Våra mammor kom då vid fem tiden och tog all vår packning. Klockan kvart över sex klipptes den första blåa tråden så det var 100 personer tillsammans nu och det blev ett så stort tryck att vi flög fram, då slängde vi våra jackor utanför staketet så våra kära mammor kunde ta de, vi har inte tid att stå i någon garderob kö, vi vill bara springa och ta platser. Men det roliga var att Rebecka kastade inte jackan så långt så ett fan fick den över huvudet, och vi skrattade såklart. fyrtiofem minuter senare, klockan 19.00 öppnade de äntligen dörrarna till arenan och alla sprang och knuffades men det gick bra. När biljetten var kollad sprang vi och tog plats, längst fram. Det var bara en rad människor före lutad mot staketet vid scenen så vi fick bra platser. Det började bli trångt och varmt och jag hade ont i ryggen, benen och fötterna efter att ha stått och suttit konstigt sedan klockan 06.00 på morgonen, började även bli lite yr. Jag ångrade mig nu att jag inte drack något på dagen. Men som tur var så delade vakterna ut plastglas med vatten till oss där framme så det var bara till att sträcka ut handen så fick man ett glas vatten i handen som hade gått från människa till människa i publiken så jag har ingen aning om hur många och vem som jag druckit av samma glas som flera gånger under konserten.

Innan repet klipptes
(klicka för större bilder)

Klockan 19.40 släcktes lamporna och alla skrek. Förbandet the dreams, ett danskt band spelade i 35 minuter. Sedan tändes alla lamporna igen och vi fick vänta i en hel timme i trängslen och värmen.

(Klicka för större bild)

Tid för Tokio Hotel
Klockan 21.05 släcktes lamporna igen och det var en helt underbar känsla, jag tror att jag aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Alla skrek som galningar och när intro ljuden spelades, jag kan inte beskriva känslan, det finns inga ord det ända som går att förklara är om ni känner min känsla. Det var fortfarande mörkt på scenen och ett stort vitt klot i mitten lystes upp och där efter ser jag Tom gå ut på scenen och börjar spela komm (noise). Vi stod på Toms sida av scenen. Sedan ser jag Georg på andra sidan och spelar. I mitten öppnad klotet upp med en massa rök och Bill kommer ut och börjar sjunga. Herregud det var helt overkligt. Jag har sett så många bilder och videos med dom och sen se de på riktigt, helt fantastiskt. De ser ut exakt som i min datorskärm. Gustav sitter med trummorna högt uppe i mitten. Alla låtarna gick förbi så snabbt, alldeles för snabbt, jag hann inte fatta att jag var där. Jag kan inte fatta att jag såg de igår. Det tar nog tid att smälta. Helt klart den bästa dagen i mitt liv. Inga ord kan beskriva min lycka.
Sista låten var Für immer jetz (forever now) och konfetti sprutades ut. Det var helt obeskrivligt vackert.

Konserten slutade 22.30 och 1,5 timme kändes som en minut. Men jag ångrar inget. Att köa och frysa i 14 timmar och sen stå och trängas i arenan i två timmar var helt klart värt det sen när Tokio Hotel började spela. Den lyckan jag hade då finns inget som toppar. Den känslan går inte att ersätta. Den känslan och lyckan är det högsta som finns, inget kan komma högre.

Under konserten var det några som svimmade. Det var läskigt, de som svimmade blev fram puttade av fansen till staketet nära scenen så vakterna lyfte upp de och bärde ute de. Jag var hela tiden rädd att jag skulle svimma så jag bad om mera vatten för att hålla mig på ytan. Allt gick perfekt, jag var på ytan hela konserten. Var lite yr, törstig och hungrig när konserten slutade. All smärta man hade, trött, ont i ryggen, ont i fötterna, yr försvann så fort lamporna släcktes andra gången. Jag har inte ätit så mycket på dagen, jag var så nervös så när jag tog en tugga av maten blev jag mätt. Jag åt två choklad bitar klockan 16.00. På vägen ut från arenen köpte vi vars en turné poster. Den ska ha en fin plats på min vägg. Ska även köpa ram som jag ska ha biljetten, konfettin som jag och Rebecka skraffsade ihop på golvet efter konserten, tågbiljetten som tog mig till danmark och jag ska skriva ut några av de bästa bilderna att ta i tavlan.

Metro-tåg-bil sen hemma. Var tvungen att äta lite när jag kom hem för min mage vek sig av hunger. Kan säga att jag somnade med en gång jag när släckte lampan och huvudet kom på kudden. Har varit aktiv, frusit, varit nervös, hoppat, skrikit upplevt min dröm under 21 timmar.

Bästa kvällen i mitt liv! ♥

 

nu är det nära! Alla är indelade och nu väntas insläpp om någon timme jag skakar ihjäl av kyla och nervositet

 

 

gud, vi har köat i 6 timmar och det är 9 timmar kvar, Yeey, det är svinkallt och långtråkigt men det kommer vara värt det. Just nu är vi och värmer oss i metro.

 

 

i dessa bussarna är tokio hotel :-D alla blev helt hysteriska OMG
:-D

 

 

vi har varit här i några timmar och vi har nummer 70 och 71 av minst 3500

 

 

nu är vi i danmark och åker metro, rätt coolt att det inte finns någon som kör

 

 

klockan är 04.47 och vi väntar på bussen till centralen OMG :-D

 

Timmarna bara försvinner. Känns helt underbart men nervöst som tusan!

Jag gick till Rebecka någon gång på dagen då vi promenixade till maxi och handlade en massa nyttigheter för att hålla mättnaden på plats. Vi ska ju köa i 14 timmar.

Med mycket planerande och packande samtidigt som mitt hjärta har stannat några gånger idag av nervositet.

Våra hjärnor är på högvarv så mycket vi springer fram och tillbaka här hemma hos Rebecka för att packa ner allt och gå igenom så vi har allt tusen gånger om. Maten tills imorgon har vi lagat och satt fram, det är bara till att lägga ner allt i väskan imorgon bitti.

Vi ska upp tidigt för att planera att ta buss och tåg och metro i Danmark till Forum. Detta kommer bli livets upplevelse.


Måste hålla mättnaden för 14 timmar.


Vår pastasallad som vi ska ha som en tidig middag

Schweden Liebe Tokio Hotel och Wiken banderoll + Sverige flagga och biljetterna

Vår packning, vi har tänkt på allt!


Nämen titta! Bara en dag kvar! Lycka!


Lyckliga, nervösa, spända det är vi just nu.

Nu ska vi blanda pastasalladen och sen ska vi försöka sova.
Kommer blogga under köandet.

21 timmar kvar tills jag står lyckligare än lyckligare med min bästa vän och hoppar och sjunger med i Tokio Hotels låtar. Det har nu gått 134 dagar sedan jag började räkna ner och nu är det en dag, inte dagar, timmar. Det är så svårt att fatta att jag ska räkna timmar och inte dagar längre. Då känns det nära men ändå en evighet.

Idag ska jag och Rebecka fixa allt, laga mat att ta med, handla nötter (naturella) mörk choklad och inte marabous egentligen meningslösa choklad med bara tillsattser, konserveringsmedel, färgämnen och en massa E ämnen. Här ska det vara nyttigt med bra energi och mättnadskänsla, har ju inte tillgång att laga mat när jag ska köa i hela 14 timmar.

Det kommer förmodligen bli långtråkigt och jobbigt att köa men det kommer vara helt värt det sen när man väl står där inne förhoppningsvis nära scenen.

Allt känns som en stor dröm!