klockan är över två på natten och här sitter jag, fortfarande uppe. Tur att jag är ledig imorgon.

Kan inte sova, lite tankar och rädsla som kommer upp, allt började efter jag tog den jävla influensasprutan den 18 november. Efter det så har jag blivit så sjukt rädd för så gott som allt, speciellt allt som jag kan känna. Så fort någon börjar nämna sjukdomar blir jag yr, rädd, kallsvettig, ont i magen, mår illa, vill gråta, vill hem. Jag har nämnt tidigare att jag blir otroligt hungrig vissa kvällar/nätter att jag måste gå upp och ta något att äta. En sån natt nu. Har käkat en banan klockan 12.

Innerst inne vet jag att jag inte är sjuk eller något, utan är en helt frisk tonåring med problem som vilken tonåring som helst. Ändå är det något som rör på sig i mitt huvud utan att jag vet om det, jag kommer på mig själv av att jag blir rädd, en känsla som sprider sig ut till fingertopparna, med snabbare hjärtslag, stickande känsla i händerna och i vänster armbåge. Lite lätta muskelryckningar. Då vet jag att det är fienden i mina tankar som vaknat, genast försöker jag tänka bort den, på dagarna händer det aldrig, bara på vissa nätter/kvällar. Men.. det är vissa kvällar/nätter som är hemska, som denna. Det hjälper om jag gör något, rör på mig, tittar runt, rotar runt fokuserar på annat både med rörelse och med tankarna. Jag testade att läsa men det gjorde det bara värre. Efter det jag hamnade här, datorn! Något som får en att fokusera på annat. Jag blir bara tröttare och tröttare, svårare och svårate att stå emot allt.

Jag gör allt för att slippa detta, det är hemskt. Jag hade hellre gått tillbaka till år 2008. Allt jag gick i genom då kan jag ta tillbaka nu. Det är värre att ha spöken i huvudet än att kämpa med en ätstörning och helt pötsligt börja kämpa mot den.

Jag kommer säkert ångra detta inlägget imorgon bitti, men jag behöver skriva av mig lite där inte bara jag kan läsa det.