Tokio Hotel Live @ Forum, Köpenhamn
Den första mars 2010 har varit den bästa dagen i mitt liv!
Dagen började när klockan ringde 03.30 och vi studsade upp med en gång. Det känns inte som om jag hade sovit något, bara snurrat hela natten. Men tiden gick rätt fort så någonting har jag säkert sovit. Packa och äta frukost, mannagrynsgröt, vi blev faktiskt klara i tid. Bussen till centralen gick 04.57 och perfekt timing att tåget stod inne på stationen när vi kom och hunnit lösa biljett. Tåget gick 05.22. Det var många med stora resväskor på tåget som skulle till kastrup, flygplatsen i köpenhamn. Jag och Rebecka skulle hoppa av någon station efter, i Örestad. När vi hoppade av sprang vi som attan upp för massa trappor med vår tunga packning till metron och ta M1 till Vanløse. Så fort vi hoppade på metron blev jag chockad att det inte fanns någon chaför. Jag har aldrig åkt metro förr. Det var precis som en berg och dalbana utan branta backar. Jag vet inte hur lång tid det tog med metron kanske 10 minuter. När vi hoppade av metron var det en massa rulltrappor upp och så fort vi kom upp för alla trapporna under marken tittade vi till höger och ser den gigantiska postern på Tokio Hotel på sidan av forum. Vi båda blev helt hysteriska. Klockan var 06.00 när vi såg den. Runt hörnet på fourm var det kanske 30 personer som satt och väntade i mörkret. Det var ju kolsvart ute när vi kom till forum och fick nummer 70 och 71 i kösystemet av ca 3500.
(Klicka för större bilder)
Nu börjar den 15 timmar långa väntan till Tokio Hotel tar plats på scenen. Redan klockan 06.30 var det vakter som flyttade på alla oss som köar hela tiden för att sätta ut staket eller vad man kallar det. Sen var det upprop på nummerna man fick så satte man sig på sin plats. Det var kallt och det snöregnade men som tur var så blåste det väldigt lite. Redan klockan nio när vi suttit där i 3 timmar blev uttråkade av att bara sitta och stirra och göra namn lekar tyckte vi att det var dags för lunch, hehe. Vi åt pasta salladen vi gjorde dagen innan. Den såg helt äcklig ut. Den såg mycket godare ut när den var ny. Lite hela tiden så kom lastbilar körandes förbi med scendelarna och alla skrek. Klockan 10.00 kom turné bussarna körandes förbi och alla blev helt hysteriska och alla hoppade över grindarna och sprang efter bussarna som stod stilla en bit bort. Jag och Rebecka var en av de. Vi vet inte om killarna var i bussarna för de visade sig inte och vi hörde ett rykte att de var på hotellet. Men det kom en gubbe och sa till alla oss som skrek utanför att vara tysta för de sover. Detta var morgonens höjdpunkt. Tiden gick saktare än saktast och jag har skakat av kyla och nervositet sedan klockan 06.00 på morgonen.
(Klicka för större bild)
Vid 11.00 tröttnade vi på att sitta och frysa tillsammans under ett paraply och göra absolut ingenting än dumma ord och namn lekar. Vi gick ner till metro och satte oss mot en vägg och åt och sen försöka sova lite men det funkade inte, antingen fnittrade vi eller så suckade vi högt och tyckte lite synd om oss själva. Men det gick inte att sova där för metro tågen går varje minut så det var aldrig en lugn stund där nere. Ett annat problem var att det fanns bara två baja major bredvid forum och ingen vask så man kunde inte tvätta händerna efter alla mina femtio elva toabesök. När det är kallt ute krymper min blåsa så man blev kissnödig hela tiden. Bara för det drack jag ingenting på dagen för jag ville inte riskera att bli super nödig under konserten. Jag insåg sen att det var dummt av mig.
(Klicka för större bild)
Klockan tre var det namnupprop så alla ropades upp för att de så att alla var där. En blå tråd sattes upp mellan staketen där vi satt så nummer 1-50 i första och 51-100 i nästa osv. Efter klockan tre fick man inte lämna kön längre än toabesök i de trevliga baja majorna. Vi satt där i två timmar innan vi bytte skor och gick på ett sista besök i baja majorna. Våra mammor kom då vid fem tiden och tog all vår packning. Klockan kvart över sex klipptes den första blåa tråden så det var 100 personer tillsammans nu och det blev ett så stort tryck att vi flög fram, då slängde vi våra jackor utanför staketet så våra kära mammor kunde ta de, vi har inte tid att stå i någon garderob kö, vi vill bara springa och ta platser. Men det roliga var att Rebecka kastade inte jackan så långt så ett fan fick den över huvudet, och vi skrattade såklart. fyrtiofem minuter senare, klockan 19.00 öppnade de äntligen dörrarna till arenan och alla sprang och knuffades men det gick bra. När biljetten var kollad sprang vi och tog plats, längst fram. Det var bara en rad människor före lutad mot staketet vid scenen så vi fick bra platser. Det började bli trångt och varmt och jag hade ont i ryggen, benen och fötterna efter att ha stått och suttit konstigt sedan klockan 06.00 på morgonen, började även bli lite yr. Jag ångrade mig nu att jag inte drack något på dagen. Men som tur var så delade vakterna ut plastglas med vatten till oss där framme så det var bara till att sträcka ut handen så fick man ett glas vatten i handen som hade gått från människa till människa i publiken så jag har ingen aning om hur många och vem som jag druckit av samma glas som flera gånger under konserten.
Innan repet klipptes
(klicka för större bilder)
Klockan 19.40 släcktes lamporna och alla skrek. Förbandet the dreams, ett danskt band spelade i 35 minuter. Sedan tändes alla lamporna igen och vi fick vänta i en hel timme i trängslen och värmen.
(Klicka för större bild)
Tid för Tokio Hotel
Klockan 21.05 släcktes lamporna igen och det var en helt underbar känsla, jag tror att jag aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Alla skrek som galningar och när intro ljuden spelades, jag kan inte beskriva känslan, det finns inga ord det ända som går att förklara är om ni känner min känsla. Det var fortfarande mörkt på scenen och ett stort vitt klot i mitten lystes upp och där efter ser jag Tom gå ut på scenen och börjar spela komm (noise). Vi stod på Toms sida av scenen. Sedan ser jag Georg på andra sidan och spelar. I mitten öppnad klotet upp med en massa rök och Bill kommer ut och börjar sjunga. Herregud det var helt overkligt. Jag har sett så många bilder och videos med dom och sen se de på riktigt, helt fantastiskt. De ser ut exakt som i min datorskärm. Gustav sitter med trummorna högt uppe i mitten. Alla låtarna gick förbi så snabbt, alldeles för snabbt, jag hann inte fatta att jag var där. Jag kan inte fatta att jag såg de igår. Det tar nog tid att smälta. Helt klart den bästa dagen i mitt liv. Inga ord kan beskriva min lycka.
Sista låten var Für immer jetz (forever now) och konfetti sprutades ut. Det var helt obeskrivligt vackert.
Konserten slutade 22.30 och 1,5 timme kändes som en minut. Men jag ångrar inget. Att köa och frysa i 14 timmar och sen stå och trängas i arenan i två timmar var helt klart värt det sen när Tokio Hotel började spela. Den lyckan jag hade då finns inget som toppar. Den känslan går inte att ersätta. Den känslan och lyckan är det högsta som finns, inget kan komma högre.
Under konserten var det några som svimmade. Det var läskigt, de som svimmade blev fram puttade av fansen till staketet nära scenen så vakterna lyfte upp de och bärde ute de. Jag var hela tiden rädd att jag skulle svimma så jag bad om mera vatten för att hålla mig på ytan. Allt gick perfekt, jag var på ytan hela konserten. Var lite yr, törstig och hungrig när konserten slutade. All smärta man hade, trött, ont i ryggen, ont i fötterna, yr försvann så fort lamporna släcktes andra gången. Jag har inte ätit så mycket på dagen, jag var så nervös så när jag tog en tugga av maten blev jag mätt. Jag åt två choklad bitar klockan 16.00. På vägen ut från arenen köpte vi vars en turné poster. Den ska ha en fin plats på min vägg. Ska även köpa ram som jag ska ha biljetten, konfettin som jag och Rebecka skraffsade ihop på golvet efter konserten, tågbiljetten som tog mig till danmark och jag ska skriva ut några av de bästa bilderna att ta i tavlan.
Metro-tåg-bil sen hemma. Var tvungen att äta lite när jag kom hem för min mage vek sig av hunger. Kan säga att jag somnade med en gång jag när släckte lampan och huvudet kom på kudden. Har varit aktiv, frusit, varit nervös, hoppat, skrikit upplevt min dröm under 21 timmar.
Bästa kvällen i mitt liv! ♥
Dagen började när klockan ringde 03.30 och vi studsade upp med en gång. Det känns inte som om jag hade sovit något, bara snurrat hela natten. Men tiden gick rätt fort så någonting har jag säkert sovit. Packa och äta frukost, mannagrynsgröt, vi blev faktiskt klara i tid. Bussen till centralen gick 04.57 och perfekt timing att tåget stod inne på stationen när vi kom och hunnit lösa biljett. Tåget gick 05.22. Det var många med stora resväskor på tåget som skulle till kastrup, flygplatsen i köpenhamn. Jag och Rebecka skulle hoppa av någon station efter, i Örestad. När vi hoppade av sprang vi som attan upp för massa trappor med vår tunga packning till metron och ta M1 till Vanløse. Så fort vi hoppade på metron blev jag chockad att det inte fanns någon chaför. Jag har aldrig åkt metro förr. Det var precis som en berg och dalbana utan branta backar. Jag vet inte hur lång tid det tog med metron kanske 10 minuter. När vi hoppade av metron var det en massa rulltrappor upp och så fort vi kom upp för alla trapporna under marken tittade vi till höger och ser den gigantiska postern på Tokio Hotel på sidan av forum. Vi båda blev helt hysteriska. Klockan var 06.00 när vi såg den. Runt hörnet på fourm var det kanske 30 personer som satt och väntade i mörkret. Det var ju kolsvart ute när vi kom till forum och fick nummer 70 och 71 i kösystemet av ca 3500.
(Klicka för större bilder)
Nu börjar den 15 timmar långa väntan till Tokio Hotel tar plats på scenen. Redan klockan 06.30 var det vakter som flyttade på alla oss som köar hela tiden för att sätta ut staket eller vad man kallar det. Sen var det upprop på nummerna man fick så satte man sig på sin plats. Det var kallt och det snöregnade men som tur var så blåste det väldigt lite. Redan klockan nio när vi suttit där i 3 timmar blev uttråkade av att bara sitta och stirra och göra namn lekar tyckte vi att det var dags för lunch, hehe. Vi åt pasta salladen vi gjorde dagen innan. Den såg helt äcklig ut. Den såg mycket godare ut när den var ny. Lite hela tiden så kom lastbilar körandes förbi med scendelarna och alla skrek. Klockan 10.00 kom turné bussarna körandes förbi och alla blev helt hysteriska och alla hoppade över grindarna och sprang efter bussarna som stod stilla en bit bort. Jag och Rebecka var en av de. Vi vet inte om killarna var i bussarna för de visade sig inte och vi hörde ett rykte att de var på hotellet. Men det kom en gubbe och sa till alla oss som skrek utanför att vara tysta för de sover. Detta var morgonens höjdpunkt. Tiden gick saktare än saktast och jag har skakat av kyla och nervositet sedan klockan 06.00 på morgonen.
(Klicka för större bild)
Vid 11.00 tröttnade vi på att sitta och frysa tillsammans under ett paraply och göra absolut ingenting än dumma ord och namn lekar. Vi gick ner till metro och satte oss mot en vägg och åt och sen försöka sova lite men det funkade inte, antingen fnittrade vi eller så suckade vi högt och tyckte lite synd om oss själva. Men det gick inte att sova där för metro tågen går varje minut så det var aldrig en lugn stund där nere. Ett annat problem var att det fanns bara två baja major bredvid forum och ingen vask så man kunde inte tvätta händerna efter alla mina femtio elva toabesök. När det är kallt ute krymper min blåsa så man blev kissnödig hela tiden. Bara för det drack jag ingenting på dagen för jag ville inte riskera att bli super nödig under konserten. Jag insåg sen att det var dummt av mig.
(Klicka för större bild)
Klockan tre var det namnupprop så alla ropades upp för att de så att alla var där. En blå tråd sattes upp mellan staketen där vi satt så nummer 1-50 i första och 51-100 i nästa osv. Efter klockan tre fick man inte lämna kön längre än toabesök i de trevliga baja majorna. Vi satt där i två timmar innan vi bytte skor och gick på ett sista besök i baja majorna. Våra mammor kom då vid fem tiden och tog all vår packning. Klockan kvart över sex klipptes den första blåa tråden så det var 100 personer tillsammans nu och det blev ett så stort tryck att vi flög fram, då slängde vi våra jackor utanför staketet så våra kära mammor kunde ta de, vi har inte tid att stå i någon garderob kö, vi vill bara springa och ta platser. Men det roliga var att Rebecka kastade inte jackan så långt så ett fan fick den över huvudet, och vi skrattade såklart. fyrtiofem minuter senare, klockan 19.00 öppnade de äntligen dörrarna till arenan och alla sprang och knuffades men det gick bra. När biljetten var kollad sprang vi och tog plats, längst fram. Det var bara en rad människor före lutad mot staketet vid scenen så vi fick bra platser. Det började bli trångt och varmt och jag hade ont i ryggen, benen och fötterna efter att ha stått och suttit konstigt sedan klockan 06.00 på morgonen, började även bli lite yr. Jag ångrade mig nu att jag inte drack något på dagen. Men som tur var så delade vakterna ut plastglas med vatten till oss där framme så det var bara till att sträcka ut handen så fick man ett glas vatten i handen som hade gått från människa till människa i publiken så jag har ingen aning om hur många och vem som jag druckit av samma glas som flera gånger under konserten.
Innan repet klipptes
(klicka för större bilder)
Klockan 19.40 släcktes lamporna och alla skrek. Förbandet the dreams, ett danskt band spelade i 35 minuter. Sedan tändes alla lamporna igen och vi fick vänta i en hel timme i trängslen och värmen.
(Klicka för större bild)
Tid för Tokio Hotel
Klockan 21.05 släcktes lamporna igen och det var en helt underbar känsla, jag tror att jag aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Alla skrek som galningar och när intro ljuden spelades, jag kan inte beskriva känslan, det finns inga ord det ända som går att förklara är om ni känner min känsla. Det var fortfarande mörkt på scenen och ett stort vitt klot i mitten lystes upp och där efter ser jag Tom gå ut på scenen och börjar spela komm (noise). Vi stod på Toms sida av scenen. Sedan ser jag Georg på andra sidan och spelar. I mitten öppnad klotet upp med en massa rök och Bill kommer ut och börjar sjunga. Herregud det var helt overkligt. Jag har sett så många bilder och videos med dom och sen se de på riktigt, helt fantastiskt. De ser ut exakt som i min datorskärm. Gustav sitter med trummorna högt uppe i mitten. Alla låtarna gick förbi så snabbt, alldeles för snabbt, jag hann inte fatta att jag var där. Jag kan inte fatta att jag såg de igår. Det tar nog tid att smälta. Helt klart den bästa dagen i mitt liv. Inga ord kan beskriva min lycka.
Sista låten var Für immer jetz (forever now) och konfetti sprutades ut. Det var helt obeskrivligt vackert.
Konserten slutade 22.30 och 1,5 timme kändes som en minut. Men jag ångrar inget. Att köa och frysa i 14 timmar och sen stå och trängas i arenan i två timmar var helt klart värt det sen när Tokio Hotel började spela. Den lyckan jag hade då finns inget som toppar. Den känslan går inte att ersätta. Den känslan och lyckan är det högsta som finns, inget kan komma högre.
Under konserten var det några som svimmade. Det var läskigt, de som svimmade blev fram puttade av fansen till staketet nära scenen så vakterna lyfte upp de och bärde ute de. Jag var hela tiden rädd att jag skulle svimma så jag bad om mera vatten för att hålla mig på ytan. Allt gick perfekt, jag var på ytan hela konserten. Var lite yr, törstig och hungrig när konserten slutade. All smärta man hade, trött, ont i ryggen, ont i fötterna, yr försvann så fort lamporna släcktes andra gången. Jag har inte ätit så mycket på dagen, jag var så nervös så när jag tog en tugga av maten blev jag mätt. Jag åt två choklad bitar klockan 16.00. På vägen ut från arenen köpte vi vars en turné poster. Den ska ha en fin plats på min vägg. Ska även köpa ram som jag ska ha biljetten, konfettin som jag och Rebecka skraffsade ihop på golvet efter konserten, tågbiljetten som tog mig till danmark och jag ska skriva ut några av de bästa bilderna att ta i tavlan.
Metro-tåg-bil sen hemma. Var tvungen att äta lite när jag kom hem för min mage vek sig av hunger. Kan säga att jag somnade med en gång jag när släckte lampan och huvudet kom på kudden. Har varit aktiv, frusit, varit nervös, hoppat, skrikit upplevt min dröm under 21 timmar.
Bästa kvällen i mitt liv! ♥
Kommentarer
Postat av: jessi
Du är ju fan världens lyckligaste flicka <3
Postat av: Kimberly
JAG VILL OCKSÅ D':
Trackback
