Den 5 mars 2010!

Klockan ringde 04.00. Jag och Rebecka trippade ner och packade, åt frukost och tog på oss lager med kläder. Vi såg ut som två michelin däck haha, det är ca 11 minus ute. Vi kom till scandinavium klockan 06.00 och det var folk där. Vi fick nummer 78 och 79. 70-talet är det bästa för i köpenhamn fick vi 70 och 71 och i göteborg fick vi 78 och 79, de två första och två sista talen i 70. Strax där efter bildades det en kö, lång kö. Där satt jag och Rebecka under filtar och frös. På bilderna hade vi suttit där i ca 3,5 timmar så klockan var 09.30.

(Klicka för större bilder)

Hela dagen såg samma ut. Vid 10.30 tror jag flyttades kön så de första 120 fick hoppa i den första kategorin på insläppet, vi får gå in först. Tur att donken finns precis vid scandinavium för där finns toalett som det var fruktansvärt lång kö. Vi stod i 45 minuter för att komma in och pinka i kanske en minut. Jag är inte riktigt säker på tiderna men jag tror det var runt 11.00 som turné bussarna kom körandes förbi med killarna i. Alla blev helt hysteriska och sprang efter de två bussarna som körde in bakvägen av scandinavium. Inte nog med det men vid 15.30 såg vi en gubbe som var ute och gick med två av killarnas hundar!! Den ena hunden ser man i WBMW och LUL videon. Så söta ♥.

Klicka för större bild.

Efter att ha suttit och köat i 11 timmar så var det dags att plocka ihop allt och motvilligt plocka av alla lager byxor och tröjor och byta skor. Vi frös med allt på så vi frös som två isbitar så att säga när vi bara hade leggings och linne. Men jacka och en filt om oss hade vi. Bara för jag hade filten om mig så fick jag namnet Biskop Denise av torra Rebecka. Det var det bästa organiserade köningen ever. Vakterna var jätte trevliga och alla skulle gå inte springa och det gjorde att det inte var trängsel så man blir mosad som i köpenhamn, utan han såg till att alla gick lugnt och ingen trängdes. Helt perfekt. När insläppet var slängde vi av oss filten och vår jacka till våra mammor så de tog allt. Slipper släpa med det in.

Klicka för större bilder

Herregud! När vi kom in i arenan som var stor såg vi att det var ledigt längst fram vid räcket så jag och Rebecka haffade snabbt åt oss de platserna. 2,5 timmar senare släcktes lamporna och jag blev döv. Det var mycket mer ös på fansen här i sverige än i danmark, mycket mer händer i luften och skrik och vi sjöng mer. Eftersom vi hade platser mot räcket fick man ta att folk står mosad mot ens rygg så man pressas mot staketet. Jag fick ibland putta tillbaka för mina revben kommer ju gå sönder så hårt pressad jag var. Det var så himla mäktigt att stå längst fram. Man var så nära. När de gick ut på podiet så var man 1,5 meter ifrån killarna. Det var så häftigt att se de så nära.

Det ända som är lite obehagligt med att stå så långt fram är att folk svimmar så vakterna får dra upp de över staketet och bära iväg de i famnen. Det ser så obehagligt ut. Massa avsvimmade människor bärdes bort framför ögonen på en. Jag tror jag sträckte ut handen mot vakterna mellan staketet och scenen efter vatten två gånger. Det var inte som i köpenhamn med vatten i glas utan här hade de flaskor som de sprutade in vatten i munnen på en. Det är synd att vakterna måste stå mellan scenen och staketet för deras huvuden är ivägen på vissa bilder haha.

I slutet på sista låten (forever now) sprutas det ut konfetti och den ena konfetti saken är riktad mot publiken lite högre upp och när det började spruta fick vi längst fram det rakt i ansiktet och jag fick det i munnen och över allt. När vi hade kommit hem igen så ramlade det ut mängder konfetti ur mitt linne haha. Fick tårar i ögonen, vill tillbaka.

Jag vill tillbaka!