Hej hopp i natten!

Har suttit och knaprat på nötter och tittat på vänner ikväll. Mysigt värre.

Efter att ha tittat ett tag börjar man komma ut ur koncentrationen av TVn och tankarna snurrar ohejdat. Började tänka på mitt svullna lillfinger som såg ut som en fet prinskorv innan idag när jag hade gått en rejäl runda till entré och tillbaka för att köpa en jacka. Då blev mina fingrar genomfrusna och när jag kom in i värmen igen började lilfingret klia och sen blev det tjockt som fasen och stelt som jag vet inte vad. Det såg ut som om skinnet skulle sprängas så stelt det var, kunde inte ens böja prinskorven (höhö), vågade inte börja fingret ifall det skulle spricka...

Sedan som pålägg av min rädsla av vad svullnader kan vara för symptom så tänkte jag på min otrevliga sträckning som hände för en vecka sedan när jag var ute med kompisar. Nu vet jag varför lekplatser är för småbarn (hehe). Fastnade ju med armana när jag tappade greppet och ramlade ner. Armarna fastnade och hela min vikt i fallande fart fick armarna rycket tills det blev så tungt (efter en sec) att jag ramlade ner på marken. Det var riktigt obehagligt. Det kändes som om någon rykte av mina armar hastigt. Allt detta ledde till att jag idag fortfarande har ont i vänstra armen i vissa rörelser och över bröstet sidan om hjärtat, i mitten. Det gör såklart inte ont hela tiden. Bara när jag ligger ner och ska resa mig upp så måste jag ta hjälp med armarna och vara en pensionär och kvida upp sakta men säkert.

Blir helt rädd när det händer något med kroppen som jag inte känner igen. Kroppen är läskig, har alltid varit rädd för den. Egentligen kan man säga att jag är rädd för mig själv helt enkelt...
Gick precis till mamma för att hon skulle titta om mitt finger fortfarande var svullet och lite tjockare är det fortfarande men det var nog bara kylan för om jag minns rätt, som jag hoppas så har det hänt mig förr när mina fingrar blivit frusna ett bra tag. Frågade även om hur lång tid det tar innan en sträckning går över och jag fick svaret: det kan ta månader. Jaha, yipie vad kul. Det kunde även ta år, Oh god nooo!!

Från och med nu ALDRIG MER LEKPLATSER!