21 timmar kvar tills jag står lyckligare än lyckligare med min bästa vän och hoppar och sjunger med i Tokio Hotels låtar. Det har nu gått 134 dagar sedan jag började räkna ner och nu är det en dag, inte dagar, timmar. Det är så svårt att fatta att jag ska räkna timmar och inte dagar längre. Då känns det nära men ändå en evighet.

Idag ska jag och Rebecka fixa allt, laga mat att ta med, handla nötter (naturella) mörk choklad och inte marabous egentligen meningslösa choklad med bara tillsattser, konserveringsmedel, färgämnen och en massa E ämnen. Här ska det vara nyttigt med bra energi och mättnadskänsla, har ju inte tillgång att laga mat när jag ska köa i hela 14 timmar.

Det kommer förmodligen bli långtråkigt och jobbigt att köa men det kommer vara helt värt det sen när man väl står där inne förhoppningsvis nära scenen.

Allt känns som en stor dröm!