Nu hade jag tänkt uppdatera lite från igår kväll!
Jag har inte "orkat" skriva för det är känsligt och jobbigt. Nu när jag skriver detta mår jag dåligt, men jag ska försöka klara det.

I onsdags tog jag svinvaccinet och svimmade 4 minuter efter sprutan. Jag har i flera veckor innan dess hört och läst om folk som dött, blivit handikappade och förlamade av sprutan. Till och med en som bara kunde gå baklänges. Jag både ville och inte ville ta vaccinet för att få influensan var det en stor risk att man hamnar i respirator och det är inte så kul heller. Jag är bra på att smita undan saker. Sånt som är jobbigt som detta om man ska ta vaccinet eller inte. På något sätt stänger jag ögonen och skiter i allt som är jobbigt, precis som om det aldrig har hänt, hoppas på att influensan aldrig existerat, hoppas på att allt snack om den är bortglömt och allt kan rulla på som vanligt. Jag har inte fått influensan än så varför ska jag ta vaccinet? Det var jobbigt att bestäma sig så jag pallade inte tänka på det.

Efter jag tagit vaccinet och allt de hämska som aldrig hänt mig förr hände då jag tog vaccinet som jag fruktade var jag livrädd. Jag har alltid varit rädd för kroppen, sjukdomar, döden och allt som gör ont och är obehagligt. På något sätt var jag räddare än jag visste om. Redan på kvällen efter vaccinet och två dagar efter hade jag biverkningar. När det gäller sjukdomar och så inbillar jag mig det värsta, min fantasi är lite irriterande ibland. Jag tror på det jag tänker.

Panikångestattack
Så i fredags släppte mina biverkningar lite och jag mådde bättre när jag skulle träffa mina vänner och se premiären av New Moon. Hela kvällen innan vi satte oss i biosalen mådde jag prima. Efter lite mer än halva filmen började min hjärna jobba utan min uppfattning. Tankar man är omedveten om. Jag började skaka lite, blev anfådd för jag inbillade mig att jag inte kunde andas och blev ännu räddare och mina medvetna tankar började snurra runt att jag skulle dö, vaccinet dödar mig. Tänk så ger vaccinet mig en hjärtattack? Döden en av de saker jag fruktar mest. Jag försökte lugna mer mig själv ett bra tag med lugna och bra tankar men det hjälpte inte. Efter ett tag blev jag väldigt rädd så jag var tvungen att gå därifrån. Bästa Rebecka var så snäll att hon följde mig ut. Hela vägen hem var blev jag räddare och räddare andades häftigare och jag började bli yr.

Väl hemma hade mina omedvetna tankar tagit över mig. Inställd på att jag skulle dö och såklart blev jag mer skrämd och började gråta och la mig i sängen och kunde inte ligga stilla för jag var så uppskrämd. Kunde inte andas, blev mer yr och började se mörkare och mörkare eftersom jag inte kunde lugna ner mig fick jag fler symptom och jag fick ont i hjärtat och det började stick i fingrarna. Som tur hade jag mamma som kunde lugna ner mig i tid innan det går så långt att jag svimmar. Hon sa att jag inbillar mig och att det är panikångest jag har, Inget farligt, bara obehagligt. Sakta efter jag koncentrerat mig på en sak en stund, räkna från 10 baklänges några gånger tills jag lugnat ner mig och hjärnan kommit på andra tankar blev jag bättre. Andades lättare, alla inbillningarna som ont i hjärtat och andnöden slutade sakta men säkert. Det tog lite längre tid för yrseln och stickandet i fingrarna att sluta men det var inte så farligt, bara jag kunde andas så blev jag lugnare.

Idag är jag bättre och jag försöker stenhårt att inte låta min hjärna tänka på vaccinet. Försöker hålla mig lugn och vila mycket så jag kommer över panikångestattackerna. Vågar inte gå ut för jag är rädd att jag ska få panik igen och bli dålig. Tro att man ska dö och få hemska panik symtom är inte trevligt ska jag säga.